Det är lika tråkigt varje gång en spelare får lägga av i förtid på grund av skada. Idag kom ett sådant besked från Andrée Brendheden.

 

- Det blir så, tyvärr. Jag har gått ut med det beslutet officiellt idag. Skadan jag har i axeln/bröstet gör det omöjligt för mig att spela hockey, säger Andrée till gronvitasumo.se.

 

Ända sedan knätacklingen av Brynäs Simon Bertilsson en oktoberkväll 2009 har Andrée aldrig blivit helt kvitt sina skadeproblem. Först var det en knäskada och därefter har skadorna avlöst varandra. Nu är det bröstmuskeln som gör att han måste lägga av. Ett besked som givetvis känns oerhört tungt.

 

- När man tar ett definitivt beslut så känns det jäkligt tungt. Det har legat lite i bakhuvudet under de senaste månaderna då rehabträningen gått halvknackigt, läkningsprocessen inte gått som vi hoppades och jag inte gjort några framsteg på den punkten.

 

Din moderklubb, Tyringe. Finns dem med i tankarna eller du ser inte att du kan spela överhuvudtaget?

- Efter att ha träffat läkare så har vi kommit fram till att jag inte ska spela mer. Det är lika stor skaderisk i division 2 som det är i Elitserien. Tyringe har visat sitt intresse men det kommer inte att bli så. Jag känner att det inte kommer att fungera. Om man inte kan göra en armhävning så kan man inte spela hockey. Jag kommer inte ens upp i full slagskottsrörelse, förklarar Andrée.

 

- Det finns två stycken. Den första var när vi gick upp 2008. Hela den kvällen var magisk. Ett fint manus. Jag tycker även att både jag och laget hade en bra säsong året efter i Elitserien. Nummer två är när vi gick upp nu senast fast på ett helt annat sätt. Då var jag rätt uträkna, fick mer eller mindre sparken men där jag fick stanna efter att vi gjort om detaljer i kontraktet. Sedan gick jag in och tog revansch på mig själv och visade att jag fortfarande kunde spela på en hög nivå. Det var en härlig känsla det också.

 

Andrée berättar att han tillsammans med sin familj kommer att bo kvar i Ängelholm. Där trivs det fantastiskt bra och hans tjej har jobb i stan. När jag frågar om en tränarroll lockar så får jag ett tydligt besked:

 

- Som det känns just nu så vill jag inte ens vara i en ishall. Det har varit väldigt mycket hockey i mitt liv och känner att jag behöver distans till det. Jag kommer följa Rögle och se en del matcher men jag vill inte lägga ner det engagemanget som krävs i en tränarroll just nu.

 

Är det någon där ute som har ett jobb ledigt så får ni gärna höra av er till Andrée. Han söker nya utmaningar nu.

 

- Vi får se vad det blir men just nu så har jag ingenting.