Min intervjuserie fortsätter och nu har jag kommit till en som spelat 206 matcher i Rögletröjan och ständigt visat stort hjärta för föreningen.

Jag har fått en del önskemål om intervjuer och när Johan "Otto" Kronberg kom med detta förslag kände jag direkt att det var ett klockrent alternativ.

Har du något med hockey att göra nuförtiden?
- Nej det är ingen hockey alls för min del. Jag ser på så många Röglematcher jag kan fortfarande men jag reser mycket med mitt yrke, men som det utvecklat sig så kan man ju se matcherna via nätet väldigt enkelt, var man än befinner sig.

Du slutade tidigt för att satsa på ditt arbete. Är inte det något du ångrar idag?
- Nej jag kände då att det var rätt beslut och ångrar inte det alls. Jag har ett mycket bra arbete. Vissa väljer att lägga av när dom är 45 men jag kände att jag ville satsa på yrket och slutade redan som 28 åring.

En tanke som måste slagit dig är att Rögle gick upp säsongen efter att du slutade.
- (Peter börjar skratta och berättar) Både Jakob (Johansson)  och Tjärnqvist (Mathias) brukar reta mig och säga att det var den sista pusselbiten som behövdes för att Rögle skulle gå upp.

I Rögle spelade du över 200 matcher men gjorde bara 13 mål, något mål du minns speciellt?
- Nej som du säger gjorde jag inte mycket mål men jag känner att jag bidrog på mitt sätt ändå.

Du avrundade karriären i moderklubben Åstorp (div.3) där du spelade center. Där blev det 23 mål och 12 assist på 24 matcher. Var serien så usel?
- Jag hade sagt i många år och lovat att spela i Åstorp innan jag skulle lägga av och det var jag ju tvungen att stå för. Den stora skillnaden är målvakterna som är så mycket sämre, det är lite så att om du träffar där du siktar så blir det mål. Sen är det milsvids skillnad på spelförståelse och passningsspelet. Däremot skiljer det inte så mycket i skridskoåkningen som man kanske kan tro.

Du lämnade för USA, berätta lite om hockeyn där.
- Det är väldigt olikt. För mig betyder det egentligen allt att jag tog chansen där. Både civilt och hockeymässigt. När jag bestämde mig för att åka så sa min far att "tro inte att du kan komma tillbaka och spela i Rögle igen", han såg det som ett steg tillbaka i karriären. Där hade man direkt en tränare som bara fokuserade på backarna och man tränade alltid varje dag 2 timmars pass på is. Även dagen innan match. Man fick hela tiden klart för sig vad som skulle göras för att kunna utvecklas. När jag sedan kom tillbaka till Sverige kände jag mig som en bättre spelare med ett bra grundspel att luta mig på när formen inte var på topp.

Sen fick du en bra utbildning också?
- I första hand åkte jag dit för hockeyn men för att spela på college så var man tvungen att ta en del högskolepoäng. Sen slog tanken mig att här har jag faktiskt chansen att få en universitetsutbildning och eftersom jag pluggade det jag tyckte var roligt så var det lättare. Det har jag mycket att tacka för idag.

Hur viktigt är det med bra sommarträning tycker du som själv varit väldigt noga med den biten vad jag hört.
- Speciellt när man är yngre är det jätteviktigt när man blir lite äldre så kanske det inte lönar sig att köra så hårt utan då är det kanske bättre man tränar med hög kvalitét. Själv var jag ingen extrem talang utan var tvungen att träna stenhårt för att kunna bidra med mitt spel under säsongen. För mig tog det två år innan jag kände mig ordinarie i laget och för att nå dit var jag tvungen att träna hårt varje dag.

Vad tror du om Rögles satsning nu?
- Svårt  att säga, det är bara "Jacke" och Danne jag känner.

Simon Olsson kommer från QJHML, vad vet du om den ligan?
- Det är den bästa juniorligan i Kanada, eller där finns tre stycken som sen slås ihop i slutspelet. Bland annat Crosby och Lemieux kommer från den ligan. Det är en väldigt bra liga.

Är det några speciella minnen du har från Rögletiden?
- Matcherna mot Bofors var alltid roliga. Strömbergs lag var alltid roliga att möta.

Du spelade i en rätt tuff tid i Rögle och inte som det nu varit ett par år. Berätta lite om hur du upplevde det.
- Vi var unga och inget man tänkte på då men tänker man tillbaka nu så är man grymt imponerad av en sådan som Roger Elvenes. Det var ingen lyx, utan vi hade tex matlådor med oss på bussen som vi åt på väg hem från Västervik en onsdagskväll.

Vem tycker du varit den bästa du spelat med och mot?
- När jag kom tillbaka från USA och fick höra av Gunnar att jag skulle få spela med Kenny Jönsson så kändes det som en gudagåva. Han är den bäste jag spelat med och den bäste jag mött är Zach Parise.

För inte så längesedan skickade du in en insändare till tidningen som många har gillat och ogillat. Vad säger du om den?
- Jag ska säga att jag övervägde väldigt noga. Kände mig lite taskig för Rögle hade just åkt ur elitserien och behövde allt stöd man kunde få men har man en åsikt måste man stå för den. Detta var både min första och sista insändare. Finns det någon som är besviken så har jag full förståelse för det. Jag vill inte framstå som en gammal gnällig jävel.

Har du någon hälsning du kan skicka till fansen här?
- Många kanske tror att det är en stor press att ha så högljudd och stor publik som Rögle har men jag ska säga att jag alltid känt det som en förmån att få spela i Ängelholm.

Peter är en väldigt lugn och sansad man som njuter av livet nu och innan vi avbryter samtalet så skämtar han till det lite;
- "Tjärna" sitter här ute hos mig nu och kommer säkert såga mig nu. Han ser rätt tjock ut, haha. Nej ärligt så är han mer vältränad än någon annan.

Tack "Peppe", i mitt hjärta lever du alltid kvar som den "store" lille kämpen som visade stort Röglehjärta säsong efter säsong.