En sinnesjuk resa.

Vi drar denna sjuka säsong snabbt. Rögle lyckas på förhand inte ersätta Bartley, Persson, Bödker och nyförvärven framåt blev lovordade. Sämre bakåt men bättre framåt. Ingen Kenny kvar. Det var mycket negativt.
Säsongen börjar med det värsta skadeeländet, ett tiotal spelare saknades, en del missade flera månader. Man värvade in Emil Sandin som var en stor flopp.

Som om inte det var nog tvingade Parkinson Rögles tränare Björn Hellqvist att ge upp rollen som tränare. Då fick Roger Hansson chansen och kräftgången fortsatte. Inga spelare förutom Lindgren och Himelfarb nådde högre höjder än förväntat och Fransson var mänsklig. Det var kaos, fans krävde avgångar, spelare "sov dåligt" och Elvenes vägrade att göra någon förändring.

Då, just då, klev Peter Hedlund in och visade med hela armen. Tangnes ska in som ny tränare, Elvenes fick lämna och kort därefter lämnade Häggström och Starkov. Det blev stormigt värre och många vädrade sitt missnöje mot Hedlund.
När dessutom Rögle valde att inte förstärka när man släppt iväg två spelare och fönstret stängt så var det stor besvikelse. "Var det allt vi fick för de höga biljettpriserna?`", ett budgetlag sa en del och minns Rooths kloka ord, "Rögle gör rätt, bättre att satsa på nästa säsong istället". Eller varför inte "inavel" som man hört från många bittra supporters? Jag hade kunnat fortsätta hela kvällen.

Vi spolar fram några månader och sitter här just nu. Ett lag som med hjälp av en urladdning mot Oskarshamn, 7-0, tog sista kvalserieplatsen. Ett Rögle som då matchats enormt hårt med sex matcher på nio dagar. Nu hade "playofflaget" lekt klart.

Sedan startade kvalserien, Rögle lyckades slå Djurgården på Hovet för att "Djurgården saknade tempo samtidigt som Rögle hade tempot i benen". Därefter har Rögle ångat på.

Det laget som blev så hårt kritiserat är så nära Elitserien. Det "räcker" med en tre poängare för Rögle eller att Leksand förlorar en match. Leksand har Timrå borta och Rögle avslutar mot två helt avsågade lag, Örebro och Djurgården.

Från sågade längs med fotknölarna till odödliga hjältar på några månader. Det är verkligen en sinnesjuk resa Rögle BK genomför. Vem lägger ens en tanke på hur eländig säsongen egentligen varit? Det är lätt att vräka ur sig det ena eller det andra men man glömmer snabbt.

Jag är så grymt stolt över Rögle BK och har alltid varit, oavsett med eller motgång.